Vid besöket i Skellefteå hade vi samtal, undersökning av både mig och Jonas och tillsist gick vi igenom vad som mest troligt var problemet och i vårt fall så är det jag som inte har ägglossningar i någon ordning. Detta visste jag visserligen sedan tidigare men jag trodde såklart inte att det skulle innebära så här stora problem att bli gravid, var kanske lite väl naiv. Det var i alla fall väldigt skönt att få veta att Jonas små riddare var fit for fight och vi båda trodde såklart att det, med lite hjälp inte skulle bli så svårt att få till en bäbis nu när vi hade experter till hjälp.
Hela 2008 fick jag äta hormoner,
Pergotime, för att framkalla ägglossningar vilket fungerade, tog blodprov i slutet av varje månad som visade att ägglossning hade ägt rum. Trots att jag åt dessa tabletter och följde slaviskt ett hemskt schema så blev det inga bäbisar, inte ens nära någon enda gång. I December tog jag sista dosen av Pergotime och fick sedan komma i kontakt med IVF-kliniken i Umeå för fortsatt utredning och nya behandlingar.
Jag fick väldigt snabbt kontakt med Umeå men det dröjde till 1: April 2009 innan vi fick komma på första besöket. När vi äntligen fick komma så blev det såklart flera timmar med massa information från läkaren och sedan bestämdes det att jag skulle börja med hormonbehandling, och detta direkt samma dag! Både jag och Jonas blev såklart jätteglada att vi slapp vänta men om jag i förväg visste vad detta skulle innebära så vetti tusan om jag skulle varit lika glad :P
Själva ägglossningsstimuleringen som jag började med tar inte speciellt lång tid, de två första veckorna så använde jag en nässpray
"Synarela" som skulle sniffas för att slå ut hormonsystemet totalt. Den 15:e April hade jag ny kontakt med Umeå och det blev då bestämt att jag skulle fortsätta med nässprayen som vanligt till den 22:a April och då skulle jag börja med sprutor
"Puregon", 1 spruta/ dag som skulle tas samma tid varje kväll (någon gång mellan 19:00 och 23:00) och samtidigt skulle jag fortsätta med nässprayen men med halverad dos.
Ca 5 dagar efter att jag börjat med sprutorna så togs blodprov som skickades till Umeå och 3 dagar senare fick jag åka till Lycksele för att göra ultraljud. På ultraljudet kontrollerades det ifall sprutorna verkat som de skulle tillsammans med sprayen, de kollade ifall det utvecklats några ägg som sedan skulle kunna plockas ut. Allt såg jättebra ut, massa ägg hade utvecklats och jag fick åka till Umeå för ägguttag redan den 3:e Maj. Två dagar innan besöket så slutade jag med Puregonen och tog istället en ägglossningsspruta
"Ovitrelle".
Väl i Umeå så var jag sjukt nervös, både för att något skulle gå snett och att det skulle göra ont, darling var dock mer nervös än mig och ett tag var han så blek så man trodde han skulle svimma vilken sekund som helst :) Vi fick lägga oss i ett rum där jag fick lugnande samt droppnål insatt, sedan låg vi där ett tag och bara väntade. Jag hade väldigt ont i magen och var ganska svälld (pga alla hormoner) men hade lyckan att få använda en värmefilt som jag skulle rekommendera vem som helst att införskaffa med tanke på vilken lindring den gav! När vi väl fick komma in i undersökningssalen så hade jag hunnit bli ganska påverkad av den lugnande medicinen och var ganska groggy och mycke mindre nervös. Innan äggen skulle börja plockas ut så fick jag morfinliknande preparat genom droppnålen och jävlar vad härligt det blev! Sköterskan var noga med att förklara att jag absolut var tvungen att säga till om det gjorde det minsta lilla ont eller om jag kännde att morfinet slutade verka på något sätt, då skulle jag få mer men om jag sa till försent så skulle det inte verka. Jag är ganska "beg" av mig och vill inte gnälla i onödan så trots att jag efter ett tag började känna av ingreppet ganska rejält så sa jag ingenting och när jag väl sa till (då var smärtan halvt olidlig) då hjälpte det såklart inte. Jag höll dock masken och låtsades som att allt var frid & fröjd, det var ju liksom helt och hållet mitt egna fel. När äggen tillslut var uttagna så såg läkaren rätt nöjd ut och berättade att det blivit väldigt många ägg, rättare sagt så många som 36 stycken! Det var nästan något slags rekord och det bådade gott inför provrörsbefruktningen som de skulle börja med ganska omgående efter detta. Vi fick gå tillbaka till rummet igen, fick världens godaste fika och innan vi åkte hem fick vi såklart information om hur vi skulle fortsätta nu efter detta. Risken fanns att jag kunde bli lite dålig, överstimulerad i äggstockarna men om jag var pigg på Onsdagen (Detta var en måndag) så skulle jag få komma tillbaka för att sätta in ett befruktat ägg.
Jag åkte hem, började bli dålig redan i bilen och sedan var det helt kört. Har aldrig, aldrig någonsin varit så dålig i hela mitt liv! Magen svällde upp till en ballong (såg ut som jag var i femte månaden), jag hade sjukt ont, mådde piss och trodde ett tag att jag på riktigt inte skulle överleva.
På Onsdagen så ringde läkaren och berättade att befruktningen hade gått väldigt bra, så bra att han ville fortsätta och avvakta insättning till på Lördagen. Eftersom jag hade så fruktansvärt ont så var det lika så bra eftersom en insättning den här dagen inte hade varit möjlig i alla fall. När Lördagen kom så skulle vi vara i Umeå vid elva, jag hade fortfarande hur ont som helst och var lika svullen som tidigare. I och med detta så förstog jag att en insättning inte skulle bli möjligt så vi åkte via Lycksele för att smita in där och höra med dom vad de trodde. Att åka bil var en mardröm så jag hoppades på ett utlåtande från läkarna där och då kanske slippa resan till Umeå om det nu inte skulle vara möjligt med insättningen. Lycksele ville dock inte ta något beslut utan skickades oss vidare till Umeå där min läkare väntade. Han behövde dock inte annat än att se på mig för att ta beslut om att insättning var omöjligt, vi pratade en del och sedan fick jag smärtstillande utskrivet och åkte hem.
Besvikelsen i detta skede var såklart enorm, jag var sjuk, fick inte göra ägginsättningen och till råge på allt så skulle de ha sommarstängt och därför blev jag nu tvungen att vänta till hösten!
Själva befruktningen hade i alla fall gått riktigt bra och det blev tillslut 16 ägg som läkaren fryste in och det är tydligen väldigt många, så lite tur i oturen hade vi!
I September fick jag ny kontakt med Umeå och ny hormonbehandling påbörjades för att göra min kropp redo för ägginsättning. Denna behandling är långt ifrån lika avancerad som den tidigare och risken för att bli sjuk är typ obefintlig. Jag åt
Folacin 1 tablett/ dag och sedan
Fermanest 2 tabletter/ dag, 1 på morgonen och 1 på kvällen. Efter ca 2 veckor åkte jag till Lycksele för ultraljud, skulle undersökas ifall min slemhinna runt livmodern utvecklats som den skulle. Senare på dagen ringde Umeå och informerade om att allt såg bra ut och jag var välkommen dit den 28:e September för insättning! Jag fortsatte med både Fermanestet och Folacinet som vanligt och några dagar innan vi åkte till Umeå började jag även med
Progesteron två gånger per dag.
Sjävla insättningen gick snabbt, typ 15 minuter och det gjorde inte speciellt ont. Efteråt kändes det väldigt konstigt och för varje steg man tog kändes det som att ägget skulle "ramla ut". Efter en ägginsättning måste man vänta 3 veckor innan graviditetstest kan tas och jag kan försäkra er om att dessa 3 veckor var de längsta i mitt liv hittills :)
De första två veckorna kändes helt OK, fick små blödningar sista veckan men efter att ha läst andras erfarenheter av detta så behöver det inte betyda någonting. Tyvärr så fick jag dock missfall två dagar innan testet skulle tas och trots att vi självklart blev väldigt ledsna och besvikna så var det samtidigt en sorts lättnad över att redan innan testet skulle tas, veta att det inte blev något. Jag hade nog blivit ännu mer besviken ifall jag trott att allt var OK men att testet sedan visat något annat om ni förstår vad jag menar?
Efter detta "nederlag" så skulle ny insättning planeras men eftersom Umeå har stängt en tid över julen också så fick vi lov att vänta tills NU.
Hoppas det går vägen denna gång, jag önskar verkligen det! Detta försök är för oss kostnadsfritt, precis som tidigare men om det inte fungerar så måste vi betala själva för ett eventuellt ytterligare försök. Om vi har tillräckligt många ägg kvar i frysen så ska vi nog prova en gång till men det återstår att se..
Själva ägglossningsstimuleringen som jag började med tar inte speciellt lång tid, de två första veckorna så använde jag en nässpray "Synarela" som skulle sniffas för att slå ut hormonsystemet totalt. Den 15:e April hade jag ny kontakt med Umeå och det blev då bestämt att jag skulle fortsätta med nässprayen som vanligt till den 22:a April och då skulle jag börja med sprutor "Puregon", 1 spruta/ dag som skulle tas samma tid varje kväll (någon gång mellan 19:00 och 23:00) och samtidigt skulle jag fortsätta med nässprayen men med halverad dos.
I September fick jag ny kontakt med Umeå och ny hormonbehandling påbörjades för att göra min kropp redo för ägginsättning. Denna behandling är långt ifrån lika avancerad som den tidigare och risken för att bli sjuk är typ obefintlig. Jag åt Folacin 1 tablett/ dag och sedan Fermanest 2 tabletter/ dag, 1 på morgonen och 1 på kvällen. Efter ca 2 veckor åkte jag till Lycksele för ultraljud, skulle undersökas ifall min slemhinna runt livmodern utvecklats som den skulle. Senare på dagen ringde Umeå och informerade om att allt såg bra ut och jag var välkommen dit den 28:e September för insättning! Jag fortsatte med både Fermanestet och Folacinet som vanligt och några dagar innan vi åkte till Umeå började jag även med Progesteron två gånger per dag.
Efter detta så åkte vi på Dollarstore och checkade nya lokalen och handlade lite småkraffs.. Blev riktigt bra där inne nu efter ombyggnationen, betydligt större och mer organiserat. Hittade bl.a nya gardiner till vardagsrummet och nytt ljusfat med fina gröna ljus. Var förbi både på Jysk, Granngården, Åhlens och nå skoaffärer också men köpte egentligen ingenting speciellt förutom en torkställning och en knallrosa grimma med nosludd i grågrönt och texten "Hungrig" - passar kanon på lilla Stjärna :) Försökte få nå kort på henne med sin nya fina accessoar men som vanligt är det stört omöjligt!
Ikväll tog jag mig i kragen och beställde lite från Hööks. 
Har gått och väntat i en evighet (känns det som iaf) på att jag ska få börja med hormonerna för att sedan få åka iväg för ny ägginsättning.. Nu kanske är väntan över, jag hoppas verkligen det!
